Uppföljning är att bry sig!

På många håll har det skett närmast en revolution när det gäller att styra offentlig förvaltning. En del har kallat det New Public Management, vilket tyvärr nästan blivit ett skällsord i media. Helt klart är att fel använt, leder alla styrsystem galet. I vissa fall hamnar man oavsett i den klassiska bilden av det gamla Sovjetunionens praktiska problem med styrning – var måttet att producera så många bilar som möjligt – byggdes många bilar, men med sekunda kvalitet, blev måttet istället det omvända, blev bilarna tonvis tyngre och mycket få. Det finns alltså få incitament som fungerar riktigt bra i att styra själva produktionen. Det riskerar alltid att leda fel. Att utföraren får betalt för det som faktiskt görs måste ändå i någon mån vara en grundprincip. Men för att detta ska fungera bra, måste det kompletteras med andra aspekter.

Den offentliga sektorn i Sverige har kallats för Västeuropas mest effektiva. Det ska vi vara stolta över. Det är också en förutsättning för att bevara välfärdssystemet, samtidigt som det innebär en konkurrensfördel gentemot mÃ¥nga andra länder. Även om det tyvärr verkar finnas tecken pÃ¥ korruption pÃ¥ sina hÃ¥ll även i Sverige – fÃ¥r problemet dock i sin helhet ses som ringa. Mycket kan vi tacka offentlighetsprincipen för. Denna gör det svÃ¥rt att lyckas med korruption.

Den viktiga aspekten ur styrhänseende är förstås att det är sätt att följa upp vad som händer i verksamheterna och att brukarna är nöjda, än att styra beteendet efter prissystem för tjänster. Det är tyvärr här det lätt blir fel. Men rätt använt kan detta motverka både s.k. pinjakt och andra företeelser. Dåligt utformade mål, leder oavsett hur de ser ut, däremot oftast till ett dåligt, och i bästa fall oväntat resultat.

Om polisen endast har ett mycket allmänt mål om att göra ex antal nykterhetskontroller på vägarna, så får man förstås ett resultat då man gör det när det är resursmässigt lämpligast för polisdistriktet att genomföra dessa. Ett sådant mål innebär ju dock att den som satt upp målet endast är intresserad av antalet. Då är det snarare målet som är för luddigt. Detta är egentligen ett exempel på att man bortsett från att det finns en ekonomisk (resursmässig) aspekt av målluppfyllelsen. Det vill säga att polisen då ofrånkomligen kommer genomföra kontrollerna när man har mest personal och minst att göra; troligtvis alltså mellan 9-15 på vardagar under vinterhalvåret. Troligen den tidsperiod då det finns minst antal onyktra på vägarna. Att inse hur en verksamhet styr mot målen är alltså minst lika viktigt att analysera som att sätta upp dem. Samtidigt som det ju visar hur effektivt ett sådant här mål egentligen är. Därtill – innan detta dissekeras för mycket, måste vi samtidigt fundera över vad konsekvenserna blir om vi kräver att nykterhetskontroller ska ske när det är som mest annat att göra. Vad blir då resultatet? Egentligen är det kanske bra att de kontrollerar nykterheten på vägarna, när det inte inkräktar på annan verksamhet.  Problemet kanske snarare är när poliserna har mest personal i tjänst. Men en ändring av de premisserna, har säkerligen även andra följder, som avtal med fack om del av tid på obekväm arbetstid, samt med fördyrande allahanda ob-tillägg att göra och kanske i slutändan möjligheten att rekrytera poliser. Men är det en ekonomisk fråga går ju det givetvis också att styra, om man bara vill.

Naturligtvis ska också mål vara enkla. Kvalitetsmål är ur den aspekten mer komplicerade, men ger samtidigt bäst resultat. Bäst av allt är egentligen olika former av brukarundersökningar. De säger kanske inte alltid allt om kvalitén på den verksamhet som bedrivs, men de säger väldigt mycket om framförallt försämringar och förändringar i verksamheterna - även om givetvis hänsyn måste tas till statistiska variationer. Men lika viktigt som det är att få fram resultaten, lika viktigt är det att det finns incitament för att åtgärda de brister som uppkommer. Om det inte spelar någon roll för utföraren ifall målen uppföljs eller ej, så är givetvis även risken för dålig måluppfyllelse stor.

Att ha kontroll och testa barns kunskaper i skolorna får ju givetvis aldrig exempelvis bli primärt för att skapa bra statistiskt underlag. Det är dock väsentligt att politiker och tjänstemän kan följa upp förändringar och försämringar. Det är ju bara då det går att sätta in rätt åtgärder.

Men mÃ¥let och det alldeles självklara med kunskapsuppföljning i skolan är givetvis att kunna Ã¥tgärda kunskapsbrister hos en specifik elev. Tyvärr är det inte ovanligt att denna mycket väsentliga del glöms bort. Här kan till och med det ekonomiska incitament vara värt att betrakta – givetvis med hänsyn till den individuella skolans förutsättningar. Men att höja andelen elever som klarar att läsa, räkna och skriva är ett sÃ¥dant primärt mÃ¥l som skolorna definitivt bör styra mot. Det finns med andra ord stora värden i att faktiskt följa upp och granska verksamhet. Egentligen är det alltså en väldigt bra metod att styra offentlig sektor pÃ¥. Men givetvis är det samtidigt oerhört viktigt att inte mÃ¥l som är onödiga sätts upp. I grunden är det ändÃ¥ sÃ¥ att bra mÃ¥l som sätts upp och tolkas rätt, bidrar till att styra verksamheterna rätt. Men eftersom mÃ¥l är kraftfullt (särskilt om det finns ett ekonomiskt incitament), sÃ¥ är det mycket viktigt att en konsekvensanalys görs, samt att det i förekommande fall även finns kompletterande mÃ¥l som kan motverka negativa effekter. Det kan exempelvis röra sig om brukarundersökningar. Gör utföraren det som de styrande vill och brukarna är nöjda – jag dÃ¥ har vi antagligen nÃ¥tt en bra bit med att skapa ocksÃ¥ en verksamhet som vi alla kan vara nöjda över.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *