Transparens i medborgarnas tjänst

Hur klarar sig offentlighetsprincipen i en tid där kommunikations- och mediestrategier tar över mycket av arbetet inom kommunala bolag och myndigheter? Frågan känns alltmer påträngande. Nu senast har JKL – ett s.k. konsultbolag som alltså ger råd vilka går helt emot Sveriges grundlagar, rekommenderat Fastighetskontoret i Göteborg att bryta mot den kanske centralaste av dem alla – Tryckfrihetsförordningen. Utredningen får visa vilken roll Fastighetskontoret har haft i detta och om råden följts. Att JKL  – ett bolag dit bland annat före detta statsministern Göran Persson är knuten, ägnar sig åt den här typen av uppdrag måste dock anses vara beklämmande och föga professionellt, om än givetvis inte olagligt.

Offentlighet- och tryckfriheten har en lång tradition i Sverige.

Men det stora problemet är förstås att företrädare för svenska kommuner och kommunala bolag inte förstår värdet och vem man egentligen tjänar. En strategi där man ska delge så lite informations som möjligt och dölja så mycket som möjligt har blivit legio.

Här bör dock ändÃ¥ betonas att jag inte har nÃ¥got emot att man har strategier för hur man ska kommunicera saker. Det är självklart inte fel. Det handlar bÃ¥de om att inte skapa onödig oro och att medborgare – eller vem det nu berör – ska fÃ¥ budskap paketerat pÃ¥ ett bra sätt, bÃ¥de sÃ¥ att meddelandet som sÃ¥dant nÃ¥r fram och sÃ¥ att det inte missförstÃ¥s.

Men både lagstiftningen och en allmän syn på transparens som något väsentligt, bedömer situationen helt annorlunda när någon efterfrågar informationen. Samtidigt som det förstås även från den som efterfrågar informationen måste stå klart att allt för breda förfrågningar och långa listor på begärda handlingar givetvis kan ta en stund att expediera. Det vore knappast rimligt om offentlig sektor sammanlagt skulle ha många hundratals personer anställda väntades på att någon ska begära ut allmänna handlingar med syfte att alltid kunna garantera en snabb utlämnandeprocess.

Men det viktigaste argumentet är att alla har att vinna på transparens. Det vore önskvärt om man såg på detta med andra ögon än vad som sker på många håll. Där det snarare verkar som att man vill försöka dölja så mycket som möjligt.

Den senaste trenden med visselblåsare kan förstås på ett sätt se som positivt. Men det är problematiskt dels i de fall man inte kan vara anonym, dels förstås att det ska behövas överhuvud. Det visar ju på att man inte har lyckats hålla organisationen så transparent som vore självklart i en politiskt styrd organisation.

Att Sverige historiskt lyckats så bra kan förstås bara till en liten del förklaras med offentlighetsprincipen. Men det har varit en garant för att hålla nere korruptionen inom statsförvaltningen och för att fostra statsanställda i en demokratisk ämbetsmannatradition. Det vore tragiskt om strategitänkt och frågan om vad folk ska tycka om en organisation, leder till att demokratin undergrävs.

Detta är inte vilken liten fråga som helst. Offentlighetsprincipen har klarat sig genom kungligt envälde – som under Gustaf III:s tid, den har klarat sig genom svåra kriser under historien. Klarar vi inte av att hålla den fanan i topp i en period som präglas av fred, demokrati och välstånd, så vore det en ynkedom av sällan skådat slag.

Media: SR  , GP, Dagens media

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *