Den skandalösa rivningen av klocktornet måste vara slutet på historielösheten

Jag sörjer att klockhuset inte kunde bevaras i sin helhet och att klocktornet revs istället för att flyttas. Det senare är närmast en tröst för ett tigerhjärta i detta fall; ett stationshus fyller en viktig roll i den plats den står på och kan förvisso aldrig enbart bli ett dekorativt element i en ny stadsplanering. Men eftersom vare sig socialdemokraterna eller miljöpartiet var emot en rivning av huset, så hade alternativet till kompromissen blivit det som nu ändå blev resultatet; det vill säga en rivning.

Men detta måste leda till efterföljd. Vi ska bygga i Stockholm. Vi har en befolkningstillväxt på mer än 16 000 per år. Men inte ens under 1950-talet rev man allt som låg i vägen; tvärtom lät man många äldre gårdar och hus finnas kvar på många håll intill den nya bebyggelsen. Och inte sällan mitt i ett nybyggt område. Ett sätt att knyta det gamla till det nya.  Det skulle jag också säga i regel ha varit det vanliga förfaringssättet i Stockholm. Det är mycket synd om den traditionen nu skulle brytas. Därför är det viktigt som folkpartiet krävt, att klockhusets pendang nu bevaras!

Detta innebär dock inte att jag är emot att man bygger. Ibland måste man också kunna tänka sig att flytta en äldre byggnad för att det ska fungera. Givetvis förstör man då en del av proveniensen, men det är ändå något som måste accepteras om staden ska kunna byggas och om vi ska få fram bostäder till alla de som köar.

Naturligtvis ställer det alltid till hinder för den som vill bygga när äldre hus av kulturhistorisk betydelse står i vägen. Men ofta, ja förvånansvärt ofta, går det att hitta en bra lösning. På sikt brukar alla också vara rätt glada över att man fattade beslut om att bevara byggnaden. En äldre byggnad som ett minne av en historisk epok – är något som på ett mycket fint sätt kan ge det nya området dess karaktär och charm!

About larlun

Jag är 43 år gammal och bor i Kristineberg. I bloggen beskriver och kommenterar jag framförallt politik. Jag tror på det politiska samtalet som något mer än ett medium att sprida oneliners genom. Därför kan jag ibland medge att en politisk motståndare har rätt och att det kan finnas problem även med mitt eget ställningstagande.
This entry was posted in Arkitektur, Stadsmiljö, Stockholm, Uncategorized and tagged , , . Bookmark the permalink.